Få har hört talas om den. Ännu färre har sett den:
Det handlar om filmen Skåningar från 1944.
Den är baserad på Henrik Wranérs berättelser som var utmärkande för sina humoristiska skildringar av skånskt allmogeliv.
Det är en rakt igenom fantastisk film. Här får man de obligatoriska vyerna över skånska slätter och vindmöllor, fryntliga skåningar och brännvin.
Helt i Edvard Perssons anda. Ett måste att ha sett.
Filmen kretsar kring Mårten och Karna som har tre giftasvuxna söner. Ska sönerna hitta varsin hustru som föräldrarna gillar?
Mer avancerad än så är inte handlingen och det räcker mer än väl. Filmen är en sann fröjd.
Det finns knappt en scen där dialogerna inte träffar mitt i prick.
Som t. ex när Mårten sitter med sällskap och dricker grogg då postmästeren Per kommer förbi:
Mårten: "Sätt dej ner å ta dej en tonic."
Per: "Nä, ja har slutat med sånt. Men det skulle smaka med en ikväll."
Mårten: "Ja, de e farligt å sluta för tvärt med tonic."
Per: "Olga, ge mig en..."
Mårten: "Tacka vet ja förr i världen, då kunde folk dricka tonic. Vem kan det nuförtiden?"
Nu utbryter sällskapet i en fantastisk dryckesvisa för att övergå till en annan scen där Mårten ligger till sängs och är sjuk.
Mårten: "Från den här dagen ska ja aldrig dricka tonic......för mycket......på en gång."
Och så kommer sönerna in med dystra uppsyner och undrar oroligt: "Hur e de med far?"
(Håll i minnet att han är bakis, vilket ger det en härlig poäng. Att han behandlas som en sjukling)
Ett annat minnesvärt citat:
"Det kunde du ju sagt med detsamma ditt ålahue."
Mårten spelas av legenden Benkt-Åke Benktsson och Skånsk humor jobbar på att göra filmen mer lättillgänglig. Så att alla ska ha möjlighet att kunna ta del av denna klenod.
/håll ut!
|
