Han föddes som oönskat barn med en skamtyngd mor som betalade fyrtio kronor för att en Änglamakerska skulle ta hand om honom. Där göddes han med öl och bröd, och skulle dött om inte det barnlösa paret Amanda och Anders Jönsson dök upp och tog sig an honom.
Nils började redan under sin uppväxt att studera folk och hitta på typer. Omedvetet noterade han gester och utseenden och lade dem på minnet.
En dag befann han sig inne på ett café där han råkade stöta till en trave med gamla grammofonskivor. Med ett brak åkte de i golvet och gick itu, bräckliga som de var.
Den arga föreståndaren kom ut och skrek åt honom: ”Hur gick det här till då?”
Nils svarade lugnt: ”Såhär.” Och tog en oskadd skiva och släppte även den i golvet.
Cafégästerna tjöt av skratt.
Han gjorde nu upptäckten att man med skrattet kan vända en situation och behärska den.
Teaterkarriären startade 1930 när han fick anställning på Hippodromteatern i Malmö. Först ville han bli en dramatisk skådespelare men märkte att publiken ofta fnissade åt hans framträdanden. Tydligen var det något med hans fysiska uppenbarelse som lockade till skratt.
Efter att ha blivit rutinerad inom teaterskråt drogs Poppe in i filmens värld. Debuten på vita duken kom 1937 med en blygsam roll i Adolf Armstarke.
Under 40-talet följde filmframgångarna och han blev den store filmkomiken med hela svenska folket. Flertalet filmer gjordes med Annalisa Ericsson.
1948 fick han en idé till en karaktär som han förklarade för de andra manusförfattarna på följande sätt:
"Tänk om man istället för att skapa den loja, lata och fiffiga slöfocken som avskyr militärlivet och gör allt han kan för att klara sig ur det, så skulle man istället kunna skapa idelasoldaten. Killen som älskar drill och disciplin."
Namnet för soldaten var självklart: Bom!
 |
Och Soldat Bom blev med sina prickmustascher Poppes mest populära filmfigur. Filmen blev även en braksuccé ute i världen. Tack vare hans likhet med Hitler fick tyskarna i Västtyskland tillfälle att skratta åt allt det bombastiska och kadaverdisciplinerade de själva upplevt på blodigt allvar.
Det tyska namnet var: "Schutze-Bom in Nöten"
I Frankrike blev den så stor framgång att det till och med gjordes en tecknad serie om honom. |
I början av 60-talet dalade Poppes popularitet och hans karriär gick i stå. Men så 1966 damp det ner ett brev från kommunalordförande i Helsingborg. Där stod att läsa följande:
"Ville Nils Poppe möjligen överta sommarteatern i Fredriksdal under två veckor mot ett kommunalt understöd på 35 000 kronor?"
Poppe tvekade. Två gånger tidigare hade han prövat på att vara teaterdirektör: På Scala i Stockholm (1942-44), och på Södra i Malmö(1962-63). Och han hade svurit att aldrig mer göra det.
Men Helsingborg lockade Poppe. Det var enligt honom det bästa läget i hela landet. Hemma i Skåne.
Han slog till. Och uformade Fredriskdalteatern med mottot att folk skulle tänka: ”Till Fredriskdal går vi för där vet vi att vi får roligt.”
Och det gällde under alla hans 28 år på Frediksdal. Det blev till en underhållningsinstutition som nu Eva Rydberg för vidare helt i Poppes anda.
Nils Poppe dog 28 juni 2000 vid 92 års ålder.
Fakta om Nils Poppe:
Född: i Malmö den 31 maj 1908
Familj:Gift två gånger. Mellan 1949-59 var Nils gift med Inga Landgré som han fick två barn med. 1966 gifte han sig med Gunilla Poppe som även hon gav honom två barn.
Kända karaktärer:
Soldat Bom och Sten Stenson Sten.
Kuriosa: Spelade Jof i Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet"
|
|
Texten om Nils Poppe är delvis baserad på Gaby Wigardts biografi "Poppe - I ljus och mörker"
|
