|
|
Edvard Persson!
"Hade ja inte hatt min hatt å hatt så hade ja inte hatt nån hatt å hatt"
- om sin karaktäristiska hatt
|
 |
|
| |
Edvard Persson var ett känt namn i operakretsar och var med i kringresande teatersällskap. Men en dag kom en rytande kapten och illasittande matroskläder i hans väg och gjorde honom till den komker han idag är känd som.
Året var 1919 och det hände mitt under en revyföreställning.
Edvard medverkade i en sketch där matroser inspekterades vid morgonuppställningen. Han såg så eländig ut i sina matroskläder att kaptenen inte kunde låta bli att ryta åt honom:
- Vad är det med er karl? Ni kan ju inte ens stå som en människa!
Det som följde skulle bli ett historiskt ögonblick.
Edvard inledde en egen improvisation där han började beskriva hur hans lilltå trängde undan mellantån och tån som var mellan mellantån och tån innanför stortån. Eller så var det tån mellan mellantån som trängde undan tån mellan lilltån osv…
Publiken tjöt av skratt och Edvard fick för första gången smaka på hur det var att vara komiker. Och det gav mersmak.
Han visade sig vara fenomenal på att improvisera. Under föreställningen Pigga pojkar (1923) spelade han infödingkung och var klädd i svart kroppstrikå som delade sig i midjan. På premiären råkade han blotta sin väldiga mage och utbrast mot publiken:
- Oj, jag tror skinnet kryper!
Nya skrattsalvor. Och Edvard trivdes.
Under åren 1920-1936 arbetade Edvard flitigt vid diverse teatrar runt om i Skåne. En av de revyfigurer som han spelade med stor framgång var en berusad nattrumlare i hög hatt och frack som slängde ur sig pärlor som:
- Det är förfärligt, jag kommer inte ihåg vad gumman sa när jag gick hemifrån. Om jag fick ta tre groggar och vara hemma klockan tolv eller ta tolv groggar och vara hemma klockan tre.
Andra citat från Edvards uppträdande i folkparkerna:
- Jag har varit gift två gånger. Min första fru var lång och ful…ja, det vill säga att hon vann i längden. Min andra fru var vindögd. Hon var så vindögd så när hon stod mitt i veckan såg hon bägge söndagarna. Och när hon grät rann tårarna i kors på ryggen på henne.
eller:
- Det e’ kallare idag än ute.
Under 20-talet började han göra filmer. Mellan 1924–1956 gjorde han totalt 45 långfilmer.
Genombrottsfilmen var Söderkåkar (1932) som utspelades på Söder i Stockholm. 1936 flyttade man scenen till Skåne med filmen Söder om landsvägen, vilken gjorde ännu större succé och Persson till stor stjärna.
 |
En av de mer kända rollerna var som gästgivaren Kalle Jeppson i Kalle på Spången (1939)
Filmen blev en storslagen succé även i Danmark där den visades under titeln Landevejskroen.
En biograf i Köpenhamn visade den 4 gånger om dagen i 87 veckor i sträck. Det var under den nazityska ockupationen och den danska publiken tolkade in en sammanhållning mot tyskarna i filmen.
Edvard var från den stunden superstjärna i Danmark.
|
I november 1941 gjorde han ett gästspel i det ockuperade Köpenhamn. Han uppträdde vid fyra tillfällen i KB-hallen inför totalt 18 000 besökare. Det mottagande Edvard fick hade ingen utländsk artist tidigare förärats med.
Edvard var för en kort stund mållös.
Med framgångarna blev Edvard Persson till en av svensk films största divor.
Vid inspelningarna dominerade han fullständigt. Han kunde säga ”Jaha, och så sätter vi ljuset på mig.” och instruera de andra skådespelarna genom att säga ”Och så går du ur bild åt det hållet och ni andra går ur bild åt andra hållet och så blir jag ensam kvar framför kameran. För det är jag som är rolig.”
Skådespelerskan Rut Holm summerade hans divalater bäst:
- Sminka mig i nacken, jag ska spela mot Edvard.
Men det var tur att man gav honom så stort utrymme och lät honom improvisera efter eget huvud i filmerna. För tack vare det lever Edvards underbara humoristiska felsägningar kvar som:
- Nu kom jag allt i sista monumentet.
eller
- Vet du inte vad det betyder? Vet du verkligen inte det? Jaså, du känner inte till det…Jaha, du…Ja, vet du, det gör min själ inte jag heller.
Guldkorn från filmerna:
Ur filmen Kalle på Spången:
- Du, en sån tavla som den här har de inte ens på Nordiska Museet.
- Jamen Kalle, dom har ju inga tavlor på Nordiska Museet.
- Nä, det är ju det jag säger.
Ur filmen Skanör-Falsterbo:
När den trånande köksan stöter på Edvard:
- Hur skulle det va om vi gifte oss? Du och jag?
- Ack, vet du., jag tror inte det är nån som vill ha oss.
Trots att Edvard hade krassligt hjärta fortsatte han jobba i lika högt tempo. Men den 19 september 1957 orkade inte hans kropp längre och han dog vid en ålder av 69 år. Han är begravd på Jonstorps kyrkogård. Hans karaktäristiska hatt fick följa med i graven.
Fakta om Edvard Persson:
Född: i Malmö den 17 januari 1888
Familj:Gift två gånger. Med första frun Ellen fick han två söner. Andra frun Mim spelade piga i många av Edvards filmer. Hon är begravd bredvid honom på Jonstorps kyrkogård.
Sångframgångarna:
Sjöng in 200 grammofontitlar. Bland annat klassikerna:
Jag har bott vid en landsväg, Kalle på spången, Lite grann från ovan och Ja ä en liten påg från Skåne
|
|
Texten om Edvard Persson är delvis baserad på Jan Richters biografi Edvard Persson
|
|
|